:: karin ::

Efter ett växelfel och två tågmöten kom jag äntligen fram till Söderhamn.
Hann träffa Viggo innan det var dags för honom att sova. Hade en varsin present till honom och Anna; En försenad födelsedagspresent till Anna. Och Viggo fick en för att... det är mosters uppgift att skämma bort sin systerson.

Nu har jag precis fått däng av Anna i Fia och börjar känna mig redo att krypa till kojs. Jag är kass på det här med fredagsmys nuförtiden.

Senast i morse fick jag en förnimmelse av Kroatien och började längta tillbaka som sjutton till solen och hamnpromenaden i Mlini. Fast sen ett halvår tillbaka har jag och Juhlen pratat om att åka till Thailand igen i december, så Kroatien får nog lov att vänta.
Men det kändes lite skumt när jag dök på den här gatuprataren på stan idag...

Ett tecken, eller? Frestande var det hursomhelst.

Separationsångesten var inte nådig när det var dags att lämna Söderala igår. För en gångs skull var hela familjen samlad över en helg. Pysmys!
När jag åkte ner efter jobbet i fredags konstaterade jag att det var närmare två månader sen jag var hemhem sist. Så lång tid har det aldrig gått mellan gångerna tidigare - och det ska inte hända igen. Hemlängtan var enorm. 

Redan på fredag kommer jag åka ner igen. Är Viggo där vill jag också vara där. Han och Juhlen fann varann över en skvallerblaska under helgen.

.

Jag försökte stå emot. Jag intalade mig flera orsaker till varför jag borde låta bli. Men jag är inte mer än människa. Jag är inte felfri. Och framför allt - jag har behov. Det var förmodligen därför frestelsen blev för stor. Jag gav vika.

Och nu sitter jag här och bloggar, från min splitternya iPhone, och skäms inte ett dugg.

Igår kväll skulle jag och Juhlen ut och äta och dricka gott. Vi hade sen länge planerat att gå till Bolaget. Men när vi kom dit var det igenbommat. Kolmörkt och ingen aktivitet what so ever där inne. På dörren stod öppettider och allt, men likförbannat var det stängt. Min efterlängtade köttbit såg jag försvinna, liksom Juhlen sin pepparbiff.
Vi gick till Bangkok Kajen istället. Vi fick in ett stort fat med räkchips medan vi bläddrade igenom menyn. Jag skulle kunna äta räkchips som middag - fullkomligt älskar dem.
Jag beställde in Tre små rätter med friterade tigerräkor, biff med grönsaker och kycklingspett i jordnötssås. Det ena var godare än det andra och jag ville aldrig bli mätt.
Länge var vi helt ensam där innan det dök upp två andra par. Vi satt länge och bara myste. Drack lite vin och beställde en varsin Irish Coffee till efterrätt. Helt suveränt gott.

Efter Bangkok Kajen gick vi vidare till Manis. Varken jag eller Juheln hade varit där innan, så vi slank in där för att ta en drink och bara kolla in stället - som var fullknôkat av folk, och fler kom det ju senare på kvällen det blev. Väldig kontrast till Bangkok Kajen. Jag och Juhlen blev inte långvariga där. Vi drack upp våra drinkar och gick därifrån.

Nästa gång vi ska ut och äta blir det med all säkerhet ett besök på Bangkok Kajen igen - vet redan vad jag ska beställa.

♥

I helgen fick jag känningar av urinvägsinfektion. Dum som man är tar det emot att låta jobbet vänta några timmar för att uppsöka Hälsocentralen. I tisdags förbannade jag mig själv för att tänka så och ringde och fick en tid till igår morse. Hälsan framför allt - det ska bli mitt nya motto. Ingen tackar en för att man går på jobbet och har ont. Senare fick jag veta att vi fortfarande har full lön vid läkarbesök och sånt. I och med att jag haft timanställningar tidigare har jag fortfarande inpräntat i skallen att man bara får betalt för de timmar man är på jobbet, därför var detta en trevlig överraskning.

Inte nog med det; Jag har aldrig haft nån sommarsemester och var inställd på att få streta kommande sommar också, eftersom jag inte jobbade in nån semester förra året. Men jo då, vi nyanställda ska också få ledigt. Sex veckor är jag berättigad! Jag har ganska svårt att ta in detta och tänker att det kan väl inte stämma, trots att två kolleger hävdar att jo, så är det visst.
Att gå från åratal av sommarvikariat till sex veckors ledigt med full betalning... Jag kan inte fatta det, att det faktiskt händer mig.

Jag gillar att vara statligt anställd.